Sverige och svenskarna.

Fotbollslandslagets prestationer på sista tiden har inte gjort oss särskilt glada. Varför kan vi inte slå länder nu som vi gjorde för några decennier sedan?

Norrmän och danskar slår oss.

Svaret, enligt mina erfarenheter som före detta tränare för Sveriges Pistollag och dessutom för flera landslag i världseliten på 80 talet, är att just att nationalkänslan är som bortblåst. 

Jag tycker synd om alla tränare som anställs för att frälsa Sverige med nya framgångar på världens fotbollsarenor. 

Förutsättningarna som ger “stolpe in” saknas. Sanningen är obehaglig att diskutera men jag gör det .

Jag kan se framtiden för att jag har Sveriges historia och de senaste 80 årens utveckling i färskt minne. Man måste kunna historien för att kunna se framtiden.

Min skolgångs höjdpunkter var skriftligt slutprov och vårterminens avslutning. Hela skolan marscherade klassvis till kyrkan med sång och flaggor. I kyrkan mötte föräldrar upp och man sjöng psalmer och nu nalkas ljuva sommar osv. 

Man tillhörde en homogen grupp- svenskar- och var otroligt stolt över det.

Vi hade en samlingsregering som satte Sverige främst. Mina sex år i Flygvapnet som stridspilot gick ut på att försvara vår frihet med livet som insats. Sveriges väl var det ultimata. Det var aldrig en fråga om kapitulation.

Antagligen svårt att förstå för dagens invånare.

Det är för mig obegripligt att man på bästa sändningstid i TV kan släppa fram åsikter som: Om ryssarna anfaller åker jag till Köpenhamn eller man ska prata med Putin ,inte reta honom med att rusta upp försvaret.

Ego istället för sammanhållning.

Detta är orsakerna till att landslaget i fotboll gör katastrofala resultat. 

Mental felprogrammering.

Kolla här;

1/ Killarna kan inte nationalsången- det ser man tydligt

2/ Olika etniska grupper tycker inte om varandra- men man försöker tvinga dem till det- omöjligt

3/ Man talar inte samma språk

4/ Man hämtar hem spelare med miljoninkomster och självklart väcks den berömda svenska avundsjukan till liv

Resultatet blir att även om en spelare står fri kommer inte passningen.

 Passningen kommer inte därför att om passningen hade kommit och det hade blivit mål hade den killen fått högre värde på marknaden och det ska han fan i mej inte ha. Han har ju redan miljoner.

Man kan tydligt se mönstret när man ser lagets agerande på TV.

Tv avslöjar saker som man inte ser när man själv spelar.

Man kan se målgester där svenska spelare i truppen går ner på knä med huvudet mot Mecka och tackar Allah för målet.

Stärker detta nationalkänslan?

Upplev den 4 juli i USA där man går man ur huse till närmaste park ,sjunger, firar utan sprit, och gläds åt att vara just amerikan. 

Detta är en genuin gruppkänsla som är nödvändig för att vi ska kunna få “stolpe in”.

Här behövs politiker med ryggrad.

Sverige har ett långsiktigt arbete att göra. 

Skapa ett homogent samhälle, ta hand om skötsamma invandrare, se till att brott inte lönar sig, återge lärare deras gamla status, ordning och reda i skolan.

Skolavslutning i kyrkan- inte i en moske. 

Ska man representera Sverige måste man kunna sjunga nationalsången- även om man inte kan sjunga.

Som mål att alla ska göra värnplikt- vapenvägrare kan koka potatis, plocka blåbär,stiga upp 06:00 tillsammans med soldater och hjälpa till med vad de kan.

Svenskar ska kunna plocka jordgubbar, lingon, blåbär och hjortron. Man behöver inte importera polacker eller thailändare när det finns en kvartsmiljon arbetslösa.

Det är mycket att fundera på..

Att tillhöra en grupp där man känner sig säker och trygg är en förutsättning för att göra ett gott arbete. Just i dag har vi många grupper i Sverige som inte har känsla för Sverige och är en belastning för samhället.

Hur man ska komma tillrätta med problemet är inte lätt därför att man är så otroligt rädd för att bli kallad RASIST. 

Bättre då att inte diskutera problemen vi har och byta fotbollstränare vid en förlust  mot Andorra t ex.

Så skönt att få ge min analys av det splittrade landet i norr.

Om det kommer kritik för mina bedömningar, räkna inte med att jag svarar. 

Skanåker